Ännu en förlust, för mig, för dig, för oss alla.

Har just kommit tillbaka till kontoret efter att än en gång förlorat en votering mot borgarna. Denna gång votering om sjukförsäkringen där vi alla är förlorare, vem vet hur ens morgondag ser ut? Med röstsiffrorna 143 mot 136 drev Reinfeld och hans kamrater igenom fortsatta utförsäkringar med små justeringar på yttersta kanten för att tysta debatten som startat kring hur de hanterar cancersjuka människor. Denna gång slapp vi dock höra applåderna, undra varför?

Senaste veckorna har det rapporterats rätt friskt kring borgarnas hantering av sjukförsäkringen av naturliga skäl. I går var det så dags för ansvarig minister att möta Mona Sahlin i Agenda. Se det gärna, ansvarig minister gör sin vanliga vals. Sossarna är roten till allt ont, vi är inte ansvariga för något. Tyvärr missar Husmark-Pehrsson att hon snart själv haft makten i 4 år och om nu allt var så dåligt när vi hade makten, varför ska då hon och borgarna göra det ännu sämre?



Att regeringen nu också är pressad till max blir så tydligt, inte bara genom att man humpar över bollen till riksdag för att panikändra i yttersta marginalen för att rädda det som räddas kan. Man försöker nu också få det till att vi står bakom deras politik och mörkar i vår budget. Bullshit säger jag, vi har varit öppna hela vägen och såväl vid pressträffar som på vår hemsida och i riksdagen finns uppgifter om hur vi själva ställer oss till den moderatstyrda regeringens utförsäkringar.

Vi är tydliga och det vet också Socialministern även om hon försöker hitta något som flyttar fokus från hennes eget misslyckande. Vår linje är glasklar: Är man sjuk ska man få sjukpenning och människor ska få hjälp att komma tillbaka i arbetslivet. Vi ska inte ha en stupstock i sjukförsäkringen. Regeringens politik är helt sjuk!

Applåderna har tystnat Husmark Pehrsson

Bloggade igår om socialministerns lögn och ser idag i Expressen att TCO-utredaren Raution sammanställt en lista över varningar som framkommit från olika remissinstanser och som regeringen bara kraftfullt skitigt blanka fan i. Det är tydligen lättare att ljuga som minister än att ta ansvar och stå upp för sin egen politik.

Tycker min kollega med det andra perspektivet gör en bra sammanfattning om hur regeringen möter kritiken som växer på alla håll och kanter kring deras politik. Man skyller helt enkelt på någon annan och gör sig sedan oanträffbar och låter hälsa via sin pressekreterare att man har andra arrangemang. Snälla stå för er egen politik förbövelen!

Idag har den borgerliga majoriteten med kniven på strupen tvingats backa några steg från sitt förslag och kastat fram en del undantag inför morgondagens debatt och beslut i frågan. Seriöst kan man väl inte direkt säga men åandra sidan, har man inte läst remissvaren förrän nu så får man ju vara glad att det åtminstone kommer idag och inte på torsdag. Vi rödgröna ställer oss bakom förslaget men är också väldigt tydliga med att detta inte räcker. Mer måste göras och riksdagens beslut stoppas eller som Mona Sahlin skriver i dagens Aftonblad ”Regeringens cyniska spel med sårbara människor måste upphöra”

Imorgon väntar debatt och beslut, många beörs och upprörs och applåderna är få. Dessto fler bloggar på detta intressanta och viktiga ämne för oss alla, vem vet vem av oss som imorgon är döende i cancer? Anna Olsson från Uddevalla visste och varnade men somnade in för ett par dagar sedan, andra lever men blir utförsäkrade i januari. Detta är inte mitt land och det Sverige jag vill se!

Läs gärna Peter Andersson som bloggar om en ihålig fura, Ett hjärta rött om de som laddar om och In Your Face som vet varför borgarna applåderade beslutet om utsorteringskedjan.

Det är fult att ljuga ministern!

Det stormar riktigt kring regeringens nya tuffa regler för sjuka som visar sig bland annat leda till att cancerpatienter måste säga upp sig från sina befintliga jobb och ställa sig till arbetsmarknadens förfogande. Hamnade framför Agenda igår och hade svårt att hålla tillbaka tårarna när en av kvinnorna berättade att hon bestämt sig för att avbryta sin behandling mot sin bröstcancer för att orka och hinna jobba. Är det verkligen detta samhälle vi vill ha? Är detta priset vi får betala för att "det ska löna sig att arbeta"? Gör detta människor friskare?

Tittar på kvinnan och tankarna flyger iväg. Det kunde lika gärna vara min mamma, min syster, min fru eller dotter. Spelar faktiskt ingen roll, jag vill inte ha ett samhälle där man inte får hjälp när man behöver det. Kampen mot cancern blir defenitivt inte lättare med ett ok av ångest och oro. Mina tårar övergår dock rätt snabbt till ren och skär ilska när jag hör socialministern Husmark Pehrsson ljuga rakt upp och ner i rutan. Ingen har berättat för regeringen vad deras politik får för konsekvenser så vi kan ju inte skylla på dem verkar vara talepunkten...

Först och främst är ju en regering alltid ansvarig för sin egen politik och sina egna idéer. Sedan kan man väl som ansvarig minister inte mena att man glömt eller förträngt att Generaldirektören för Försäkringskassan hoppade av uppdraget i protest mot regeringen redan för två år sedan med beskedet, regeringens politik är väldigt otäck. Att regeringen inte lyssnar på oss i oppositionen kan jag köpa även omd et är tråkigt men att läsa remissvaren på en väldigt omfattande reform är väl ändå det minsta man kan begära? Och inte blir det bättre när nu också Statsministern rycker ut för att lägga saker till rätta.

Alliansfritt Sverige har gjort den lilla sammanställningen ovan, på departementet får vi väl hoppas att det finns en betydligt större om den nu inte drunknat i alla brev som nu väller in från oroliga människor som bara vet att de mister sin sjukförsäkring vid årsskiftet. Blir intressant att se vad borgarna i ren desperation lägger fram i morgon i riksdagen och onsdagens debatt lär bli lång och het. Hoppas själv av hela mitt hjärta att jag tillsammans med många andra ledamöter får skäl att applådera när voteringen sker. Varför den borgerliga majoriteten i riksdagen applåderade när beslutet togs får de också gärna berätta.



Många andra bloggar intressant om sjukförsäkringen och borgarnas tuffa ta mot sjuka och arbetslösa. Några bland alla dessa är Veronica Palm, TCO Utredarna, ett hjärta är rött och Eva-Lena Jansson.