Hillary in town

Första veckan som FN-delegat är över och andra veckan har tagit vid. Omöjligt att beskriva allt som jag får vara med om, men givande är det till tusen. Skulle inte familjen finnas där hemma skulle jag lätt kunna stanna i veckor. Imorgon väntar möte med såväl Hillary Clinton com Generalsekreteraren själv Ban Ki-moon. Hillary kommer hit för att delta i debatten om Sudan och Ban Ki-moon deltar i ett informellt möte kring G20. Återkommer, till dess får ni hålla till godo med en gammal hyllningslåt till Hillary som svar på Obamagirls Crush On Obama.

FN, Fredrik och Fantomen

Livet på Manhattan rullar vidare. Bland allt som händer och jag får vara med om här i FN är det svårt att välja ut det bästa. Men gårdagens seminarie med Margot Wallström i sin roll som Generalsekreterarens särskilda representant för kampen mot sexuellt våld i konflikter var verkligen en höjdare. Hon var lysande i sin roll och drog överfullt hus när hon satte ord och ett brinnande engagemang på de avskyvärda brott som dessa våldtäkter är. Det är bara att konstatera att det inte behövs några kulor och krut, bara grymma människor och spåren bli kvar för evigt.

I krig dör människor, bomber faller, vägar sprängs och sjukhus brinner. Allt det går att förstå. Men när våldtäkter på kvinnor och barn blir en del av kriget försvinner hoppet. Eller som Margot återgav efter ett möte med en kvinna i Kongo, "De har tagit mitt liv utan att döda mig". Detta är ett krigsbrott och ska också få det utrymmet i FNs arbete framöver det förtjänar, våldtäkterna måste upphöra.

Imorgon får jag åter möjlighet att träffa Margot och fortsätta diskussionerna kring denna viktiga fråga. Blir intressant att höra mer om hennes arbete och jag är glad att den svenska representationen också stenhårt driver på frågan kring resurserna som måste avsättas för uppdraget. Detta får inte bli något bland allt annat.

Kvällen har jag ägnat åt Fantomen på Operan, han skötte sig bra ikväll...

Sverige i FN

I morse klockan 08.30 checkade jag in på den Svenska FN representationen här i New York. I två veckor framöver kommer jag att vara delegat och följa arbetet i stort som smått. På representationen, i Generalföramlingen, på seminarier och genom möten och sammankomster som bokats för att jag ska lära mig och få ta del av bredden. Förstår redan efter första dagen att detta är en möjlighet utöver det vanliga, två spännande veckor väntar.

Idag har vi träffat den svenska personalen, gått igenom program och praktiska frågor och bjudits på rundvandring såväl på representationen som i FN skrapan med omnejd. Imorgon sprakar vi igång på allvar med säkerhetspolitiska frågor följt av ett seminarie med Margot Wallström, Generalsekreterarens Särskilde Representant på temat "Sexual Violence in Conflict". Lär återkomma, tills dess kan du själv kolla in Svenska FN-förbundets hemsida och lära dig mer om FN.

Det spritter i benen

Har tillbringat min första dag här i New York med att hejja fram svenskar som deltagit i New York Marathon. Några gator från lägeheten kom de farande över bron och in på Manhattan påhejade av tusen och åter tusentals åskådare. 43 000 deltagare och över en miljon åskådare har dagen enligt nyheterna bjudit på. Vilket arrangemang och vilken stämning, var nästan så man ville springa med. Ja, åtminstone en bit.

Mitt bland all denna utmattning, kamp och tävlan mot sig själv och mot andra bjöd dagens också på åtskilliga möten. Möten mellan löpare och människor som för dem betydde mycket. Pojk- och flickvännen, fruar och män som stod oroliga för att missa just sin löpare i havet bland andra, löpare som hejjades fram av föräldrar, kompisar och vänner och som fick så välbehövlig energi när ljublet steg på Manhattan när just de sprang ner från bron, brandmän, poliser och vårdpersonal som mötes av jubel från sina kollegor och fick en mistel från sirenerna som en uppmaning att fortsätta kämpa. En fin sida som fick mig själv att redan första dygnet få en stor släng av hemlängtan till dem, två som snart blir tre personer, som betyder mest i mitt eget liv.

Min högst egna opinionsundersökning för dagen visar dock på att det är svårare att hejja fram svenskar än många andra nationaliteter. Alltför lite gulblått bland de över 700 (?) landsmännen som tävlade för att märka ut sig tydligt i mängden. Vågar nästan satsa pengar på att såväl norrmän som danskar och finnar alla var uppmärkta bättre. Får fundera om det är läge med en riksdagsmotion i ärendet... = )

Dagens upplevelse leder också till en ännu större impan över fina vännerna och grannarna Tobbe och Johanna som själva kastat sig in i Marathonträsket. Säg NY Marathon och jag nästan lovar er att jag ska stå där vid brofästet och möta er med ljubel. I väntan på den dagen fortsätter jag att läsa bloggen Trots er.

Nu väntar sängen, imorgon blir det incheckning i FN skrapan och påbörjandet av första arbetsveckan. Ska bli spännande!

Möter morgonen på Manhattan

Så var jag på plats i New York och äventyret kan börja. I två veckor framöver ska jag lära mig mer om FN och följa den svenska representationens arbete från tidig morgon till sen kväll. Blir även en avstickare till Ambassaden och Världsbanken i Washington i slutet på vistelsen.

Går allt som planerat blir det också korta rapporter här på bloggen kring resan och alla intressanta möten och ämnen som väntar. Idag väntar dock en dag i lugnets tecken. Ska bo in mig i lägenheten som bara ligger ett stenkast från FN-skrapan,scanna av min anya kvarter här på 49 street 1 Avenue och om några timmar trängas med svenskar och heja fram våra landsmän som deltar i NY Marathon som idag går av stapeln. Varför inte en blågul seger?

Först väntar dock ett nytt försök att ställa om kroppen. Kämpade och höll mig vaken fram till midnatt igår. Nöjd öppnade jag därför ögonen när jag vaknade, pigg som en lärka. Tyvärr var klockan bara 05.15 och dessutom är det just idag klockan ställs om till vintertid här så, gomorgon Fredrik klockan är 04.15.