onsdag 26 maj 2010

Saknade barn en mardröm för alla

Jag älskar min dotter över allt annat på denna jord. En magisk känsla som jag nog delar med alla föräldrar och som inte går att beskriva förrän man själv fått pröva på det. I 29 år hade jag varit odödlig, aldrig förstått mina föräldrars oro och inte tänkt på allt som kan hända om ifall att kanske man vet aldrig.

Som pappa är det annorlunda och jag möter vardagen och livet med nya perspektiv. Visst finns det saker som gör mig rädd och orolig, inte minst sjukdomar och olyckor. Men några större mardrömmar går jag inte runt och bär på. Som talesperson i familjerätt för Socildemokraterna i Civilutskottet har jag dock de senaste året fått möjlighet att träffa andra föräldrar som lever mitt i ett helvete och mardröm.

Tänk dig att få ditt barn bortfört, kidnappat, utraderat från din vardag. Att inte veta var barnet finns, hur det mår eller när du kommer att få träffa det nästa gång. Saknade barns Nätverk, SBN samlar föräldrar från hela landet som lever just med detta som sin vardag. Mitt möte med Anna Frank, en av alla drabbade, är mitt absolut starkaste möte under mina år som riksdagsledamot. Hennes son Vid är bortförd av sin pappa sedan över två år tillbaka och kampen för att få hem Vid till sitt hemland finns alltid närvarande, varje dag, varje stund. Men en dag kommer Vid hem till sitt hemland och sin mamma, det vet vi alla.

Igår var det Internationella dagen för försvunna barn. I Stockholm uppmärksammades den genom ett halvdagsarrangemang med miniseminarier och paneldiskussion där jag själv deltog. Jag skriver idag på Newsmill tillsammans med bla Anna Frank om vad vi i Sverige måste göra för att försvåra och förhindra bortförande samt stärka och snabba på återförandet av barn.

Det är dock lätt att bara förblindas och tro att det handlar om barn som förs bort från Sverige. Men verkligheten är också att vi har barn som olovligt bortförs från andra länder hit och dessutom en del barn som "försvinner" inom vårt eget land. Ska framöver bla träffa en pappa som inte sett sitt barn på över 2 år fast han har ensam vårdnad och mamman och barnet som nu är 7 år finns kvar i landet.

Fick igår också möjlighet att träffa såväl Mia som Karl-Erik som båda är föräldrar där helvetet nu är över och mardrömmen sakta men säkert börjar övergå till en vanlig vardag med barnen vid sin sida. Starka öden som verkligen gör det så tydligt att delar av lagstiftningen måste förbättras och myndighetssverige måste jobba tightare, snabbare och bättre tillsammans. Insatserna måste samordnas och prioriteras! Var också tydlig igår under mitt anförande att jag tycker att Barnkonventionen ska bli lag. Skulle sätta barnens rättigheter på riktigt på agendan.

Hela dagen avslutades med att vi släppte upp 110 vita ballonger med budskapet "Glöm mig inte" för alla de barn som idag öppet saknas. Blev för mig ett stark ögonblick när de steg mot himmelen där jag stod mitt bland andra föräldrar, jag med min dotter som jag i morgon får rå om, de med en fortsatt mardröm och ovisshet.

Media var igår verkligen på hugget och ville rapportera. DN toppade med nyheten, likaså Rapport Morgon. Även Sveriges radio och TV4 lyfte fram dagen, SBN och problematiken. Det är toppen, det ökar pressen på regeringen och myndigheter.

Vill ni ta del av Civilutskottets uppföljningsrapport i frågan hittar ni den här!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar