Ett nej för framtidens skull

Igår mandatperiodens sista partiledardebatt i riksdagen där de rödgröna pratade människor, rättvisa, solidaritet och framtid. Borgarna ska jag ärligt säga att jag inte riktigt uppfattade vad de ville mer än sänka skatten och att försöka kleta på oss oansvarighet genom att älta bilföretag och spritfabriker. Ska valrörelsen fortsätta så här blir det skoj, speciellt när borgare lokalt och regionalt mest pratar om annat som om alla politiska nivåer är en egen isolerad ö.


(Bilden är lånad från min kollega Monica Greens blogg)

Vid 10-tiden idag startade en lång och otroligt viktig debatt inför kvällens historiskt beslut kring att avskaffa det 30 åriga utbyggnadsförbudet av kärnkraft. Kan bara hålla med kloka Nisha Besara på Dagens arena att det är ett svek mot kommande generationer. Har själv lite svårt att verkligen ta till mig att majoriteten idag driver igenom detta. Inte bara i sak utan att man också bryter en sådan viktig grundsten i en hållbar energipolitik, en blocköverskridande linje.

Visst kan man undra hur det egentligen kommer att gå för Centerpartiet och Maud efter detta svek. För missnöje finns det ju gott om. Inte konstigt på något sätt, mer konstigt kan jag tycka det är att inte fler Centerpartister rytit ifrån eftersom man med dagens beslut förlorar all sin trovärdighet som någon form av grön röst.

Svårast för mig är dock att titta på kortet på skrivbordet på min egen lilla dotter. 3 år och lyckligt ovetande om dagens beslut på alla sätt och vis. Maud säger sig rösta ja och driva igenom detta vansinnesbeslut för våra barn och barnbarns skull.


Själv kommer jag att rösta nej. Inte bara för min dotters skull utan för framtidens generationer. Om inte vi som har makten idag gör allt vi kan för att ställa om sverige, vem ska då göra det? En utbyggnad av kärkraft är både oansvarigt, dyrt och kommer att bromsa upp all kraft som idag läggs på att hitta och utveckla hållbara energialternativ. Vi har kärnkraft och vi kommer att behöva dras med det över lång tid framöver för att inte äventyra vår basindustri och välfärd. Men att lägga sig platt och ge upp, att inte pröva alla andra vägar först är helt fel väg att gå.

Vi ska satsa all kraft och krut på förnybar energi och dessutom hjälpa till att med tydliga och långsiktiga politiska beslut och spelregeler rikta in övriga intressenters pengar och fokus på detta. Tillsammans ska vi ta vårt ansvar, det är det minsta våra barn och barnbarn kan ställa på oss som är vuxna idag.

Många berör så klart detta idag,
SvD skriver om det som mötte oss idag och DN om beslutet som troligen kommer att fattas. Bland bloggar så skriver bland annat
Maria Ferm, Alliansfritt Sverige och Ulrika Falk.

Ett intressant ämne som också har sin historia som jag själv som norrbottning aldrig kommer att glömma. Hur ser det egentligen ut idag i Tjernobyl?

På jakt efter läsvärda bloggar?

Visa Netroots - ett svenskt progressivt bloggnätverk på en större karta

På Google maps kan du nu hitta en del av oss bloggare som utgör bloggnätverket Netroots runt om i landet.

Super-Maud till er tjänst

Jag har aldrig riktigt kunnat sätta fingret på det. Aldrig riktigt förstått storheten men nu börjar jag förstå. Sakta men säkert gå rdet upp för mig. Jag har ju missat allt. Jag får helt enkelt skämmas.

Inte nog med att hon har koll på superdupertågen långt innan någon annan. Nu kommer det också fram i DNs stora partiledarintervju att det är henne, Maud Olofsson i egen hög person vi ska tacka för vetskapen om Ozonhålet.

Vilken kvinna, vilken hjälte, vilken Maud! Jag kan knappt bärga mig, vad är nästa superkraft denna kvinna har? Spänningen är olidlig...

Ungdomsarbetslöshetssiffran är en skapad synvilla!

Har idag haft debatt på Gymnaisebyn hemma i Luleå. Planen var (S), (M) och (SD) men efter att SD hoppat av under veckan blev det i slutänden en debatt mellan (S), (MP), (M) och (KD).

Varför (SD) hoppade av förtäljer inte historien, kanske är det lättare att spela martyr att ingen vill möte en än att faktiskt stå upp för sin politik och vad man vill med Sverige som land. Ser i Expressen att man samtidigt sätter sig på rätt höga hästar och bjuder in till överläggning med oss rödgröna för att diskutera sin blivande vågmästarroll. Jo jag tackar ja. Låt oss först prövas i höstens val så får vi se vilka som får förtroendet att sitta i riksdagen efter den 19 september och vem som har vågmästarroll eller inte.

Debatten idag blev hur som helst bra och tydlig. Valet den 19 september handlar om vilket Sverige du vill ha och att vi står inför en vägval. Borgarna ville helst gömma sig i oppositionströjan i kommunpolitiken och gjorde allt för att få valen att handla om tre helt olika saker - riksdag, landsting och kommun. Som om det var tre öar helt isolerade ifrån varandra. Fegt tycker jag men det får stå för dem.

Det mest intressanta var dock att man under hela debatten hade väldigt lite att säga kring jobben och utmaningarna vi står inför. Som vanligt var sänkt skatt svaret på det mesta. Man försökte sig dessutom på att ironisera över att vi rödgröna alltid pratar om utbildning, åtgärder och bidrag - Nu när konjunkturen vänt och jobben kommer. Att göra allt det där, det ska man ju göra när det är lågkonjunktur och hög arbetslöshet. Tappade nästan hakan, har man inte koll på att över 100 00
0 förlorat sina jobb och att vi har en ungdomsarbetslöshet som närmar sig 30%. En ny talepunkt eller bara en släng av förvirring?

Inser ikväll när jag läser Ulrika Falk och Hannah Bergstedt att Sveriges statsministers kommentar vid 25 procents ungdomsarbetslöshet igår var

"ungdomsarbetslösheten är en skapad synvilla"

Kommentarer är överflödiga men Sverige behöver verkligen en ny regering!

Saknade barn en mardröm för alla

Jag älskar min dotter över allt annat på denna jord. En magisk känsla som jag nog delar med alla föräldrar och som inte går att beskriva förrän man själv fått pröva på det. I 29 år hade jag varit odödlig, aldrig förstått mina föräldrars oro och inte tänkt på allt som kan hända om ifall att kanske man vet aldrig.

Som pappa är det annorlunda och jag möter vardagen och livet med nya perspektiv. Visst finns det saker som gör mig rädd och orolig, inte minst sjukdomar och olyckor. Men några större mardrömmar går jag inte runt och bär på. Som talesperson i familjerätt för Socildemokraterna i Civilutskottet har jag dock de senaste året fått möjlighet att träffa andra föräldrar som lever mitt i ett helvete och mardröm.

Tänk dig att få ditt barn bortfört, kidnappat, utraderat från din vardag. Att inte veta var barnet finns, hur det mår eller när du kommer att få träffa det nästa gång. Saknade barns Nätverk, SBN samlar föräldrar från hela landet som lever just med detta som sin vardag. Mitt möte med Anna Frank, en av alla drabbade, är mitt absolut starkaste möte under mina år som riksdagsledamot. Hennes son Vid är bortförd av sin pappa sedan över två år tillbaka och kampen för att få hem Vid till sitt hemland finns alltid närvarande, varje dag, varje stund. Men en dag kommer Vid hem till sitt hemland och sin mamma, det vet vi alla.

Igår var det Internationella dagen för försvunna barn. I Stockholm uppmärksammades den genom ett halvdagsarrangemang med miniseminarier och paneldiskussion där jag själv deltog. Jag skriver idag på Newsmill tillsammans med bla Anna Frank om vad vi i Sverige måste göra för att försvåra och förhindra bortförande samt stärka och snabba på återförandet av barn.

Det är dock lätt att bara förblindas och tro att det handlar om barn som förs bort från Sverige. Men verkligheten är också att vi har barn som olovligt bortförs från andra länder hit och dessutom en del barn som "försvinner" inom vårt eget land. Ska framöver bla träffa en pappa som inte sett sitt barn på över 2 år fast han har ensam vårdnad och mamman och barnet som nu är 7 år finns kvar i landet.

Fick igår också möjlighet att träffa såväl Mia som Karl-Erik som båda är föräldrar där helvetet nu är över och mardrömmen sakta men säkert börjar övergå till en vanlig vardag med barnen vid sin sida. Starka öden som verkligen gör det så tydligt att delar av lagstiftningen måste förbättras och myndighetssverige måste jobba tightare, snabbare och bättre tillsammans. Insatserna måste samordnas och prioriteras! Var också tydlig igår under mitt anförande att jag tycker att Barnkonventionen ska bli lag. Skulle sätta barnens rättigheter på riktigt på agendan.

Hela dagen avslutades med att vi släppte upp 110 vita ballonger med budskapet "Glöm mig inte" för alla de barn som idag öppet saknas. Blev för mig ett stark ögonblick när de steg mot himmelen där jag stod mitt bland andra föräldrar, jag med min dotter som jag i morgon får rå om, de med en fortsatt mardröm och ovisshet.

Media var igår verkligen på hugget och ville rapportera. DN toppade med nyheten, likaså Rapport Morgon. Även Sveriges radio och TV4 lyfte fram dagen, SBN och problematiken. Det är toppen, det ökar pressen på regeringen och myndigheter.

Vill ni ta del av Civilutskottets uppföljningsrapport i frågan hittar ni den här!