Barnen vinner när Reinfeldt och Billström förlorar

Säg Migrationspolitik och alla har en rätt bestämt uppfattning och bild av vad det handlar om. Asylsökande, flyktingar, ensamkommande flyktingbarn osv... Det allt för många dock glömmer är att migration handlar om så mycket mycket mer. Närmare 200 miljoner människor lever i dag i ett annat land än det de föddes i. Många har flyttat för att arbeta, studera eller gifta sig, men en del har också tvingats fly från politiskt förtryck, förföljelse och naturkatastrofer eller som nu från stundande inbördeskrig i Libyen.

Idag gjorde regeringen och Miljöpartiet ett stort nummer av att de nu gjort en ramuppgörelse kring migrationspolitiken. Hägglund, Olofsson, Björklund, Wetterstrand, ja alla stod de uppradade för att få glänsa i sin egen förträfflighet samtidigt som Reinfeldt jobbade på bilden som en ansvarstagande landsfader som nu säkerställer att Sverigedemokraterna inte får något inflytande i migration- och asylpolitiken. Hur mycket inflytande Reinfeldt själv fått tycker jag är lika relevant fråga att ställa.

Jag har idag som Socialdemokraternas migrationspolitiske talesperson kommenterat deras uppgörelse och välkomnat faktum att moderaterna och migrationsminister Billström nu blivit överkörda i frågan om alla barns rätt till skola och sjukvård och att vi nu har en bred riksdagsmajoritet så låt oss snabba på lagstiftningsprocessen. Jag är också väldigt glad över att regeringen äntligen också är tydlig med att inte heller de tänkt samarbeta med Sverigedemokraterna i denna viktiga fråga. Det var på tiden.

Men ärligt talat, i övrigt finns inte så mycket att glädja sig åt. Några fina ord och många hänvisningar till utredningar staplade på varandra, men det räcker inte. Förutom några rader om ensamkommande flyktingbarn berör regeringen och miljöpartiet exempelvis inte flyktingmottagandet som står inför stora utmaningar och det som gör mig mest förbannad och upprörd är att man i veckor har suttit och förhandlat om gårdagens frågor men inte med ett ord berör de svårigheter vi står inför när det gäller dagens akuta situation i nordafrika. Vilken bunker har man suttit i? Vi överväger nu ett riksdagsinitiativ för att fö regeringen att driva på EU när det gäller möjligheten att använda sig av Massflyktsdirektivet för att nu ge hjälp till alla de som är på flykt.

Sverige och Europa är och ska vara en fristad för människor som förföljs av politiska eller religiösa skäl, för fackligt engagemang, kön, sexuell läggning eller etnisk tillhörighet. Denna mänskliga rättighet får inte kopplas till arbetsmarknadens behov och det är med oro vi nu kan se att man börjar blanda ihop arbetskraftsinvandring med asylpolitik. Detta riskerar bara att slå sönder hela asylrätten och drabba de med absolut störst behov. Att dessutom försöka klistra på oss bilden att vara emot att människor kommer hit och jobbar är bara ett pinsamt försök att komma undan fakta att en uppgörelse med oss socialdemokrater hade krävt mer av regeringen än vad dagens upplägg med Miljöpartiet tydligen gjort.

Arbetskraftsmigration är en naturlig del av en globaliserad värld. En väl fungerande arbetskraftsinvandring, som tar sin utgångspunkt i vårt behov av arbetskraft, är viktig för svensk ekonomi och arbetsmarknad. Men det förutsätter bibehållen ordning och reda på arbetsmarknaden, med respekt för gällande villkor och kollektivavtal.

I morgon lär delar av debatten fortsätta, nu väntar dock sängen. Men först en sväng via den nystartade flyktingbloggen samt till finska Hufvudstadsbladet som bevakat dagens uppgörelse.