Efter senaste veckornas debatt kring försvaret och försöken att dölja effekterna av sin egna förda politik från borgerligt håll skriver jag idag tillsammans med Anders Karlsson och Björn von Sydow nedanstående debattartikel.
Likt trollkarlar på cirkus försöker moderata företrädare blanda bort korten i försvarspolitiken. Istället för att fokusera på sin egen djupa interna splittring om Nato inom regeringen, som i sig är anmärkningsvärd, har de moderata partistrategerna sjösatt en smutskastningskampanj som i sak gått ut på att sprida falska uppgifter om vår försvarspolitik. Ena dagen har landets försvarsminister och lokala moderata företrädare påstått att vårt förslag om besparingar på 2 miljarder skulle vara 24 miljarder, nästa dag 22, för att sedan ändra sig till 8. Försvarsministern vill dölja det faktum att han själv så sent som i april tillsatt en utredning för att göra egna besparingar på just 2 miljarder.
Samtidigt har regeringen och försvarsminister Sten Tolgfors duckat för sitt ansvar att planerera för en långsiktigt hållbar försvarsmakt. På sin blogg skriver försvarsministern att tex Kallinge F17 inte är nedläggningshotat. Men i Försvarsmaktens underlag för inriktningspropositionen (2009-01-30), vilken är en öppen källa, kan man läsa alla förändringar i grundorganisationen. På sidan 68 under rubriken arméförband står det att det finns behov av fyra plattformar jämfört med dagens fem. Det står också att ett mindre verksamhetsställe i armén föreslås omlokaliseras i en större befintlig organisation. Under flygvapenförband på sidan 69 står det vidare att en av dagens utbildningsplattformar föreslås avvecklas med början 2012.
Men Tolgfors duckar för verkligheten och fortsätter sina ohederliga påhopp – anfall är bästa försvar verkar vara hans instruktion från det moderata partihögkvarteret.
Tolgfors talar desto tystare om de egna problemen i regeringen i försvarsfrågorna, inte minst synen på hotbild, resurstilldelning och Sveriges militära alliansfrihet. Vi rödgröna står tydligt för att Sverige ska vara militärt alliansfritt. Det är ett avgörande besked för försvarets framtid som den sittande regeringen inte kan enas kring.
Så som moderata företrädare, både på riksplanet i egenskap av försvarsminister Sten Tolgfors och på lokalplanet Krister Hammarberg, har hanterat försvarsfrågorna i valdebatten är oprofessionellt och djupt beklagligt. Samförstånd över blockgränserna är en förutsättning för stabilitet över tid i försvarsfrågorna. Mona Sahlin har tidigare under mandatperioden sträckt ut handen till regeringen Reinfeldt för breda samtal om säkerhets- och försvarspolitiken, men regeringen har nonchalerat detta.
Det räcker nu. Det får vara slut på lögner, påhopp, och oklara besked. Sveriges försvar är inte en lekstuga, det är av yttersta vikt att försvarsfrågorna diskuteras i seriösa ordalag istället för att användas som murbräcka i en valrörelse för att försöka klamra sig fast vid regeringsmakten.
Anders Karlsson (s), ordförande riksdagens försvarsutskott
Björn von Sydow (s), fd talman och försvarsminister
Fredrik Lundh Sammeli (s), riksdagsledamot och officer
Samtidigt ska man vara mycket väl medveten om att de rödgrönas besparing på 750 mkr på förbandsanslaget kommer att innebära en nedläggning av minst två av dagens förband.
SvaraRaderaVad övriga 1250 mkr ska tas och framförallt vilka efterverkningar de får blir intressant att se.
Att spara pengar på att inte ta en ledartröja inom EU:s stridsgrupper genererar inte några besparingar på flera år. Ej heller ett tillbakadragande från Kosovo eller Afghanistan, vilket gör att förbandsnedläggningar är den enda lösningen tillsammans med inställd övningsverksamhet.
Alliansens alternativ är ingalunda bra, men det rödgröna blir desto sämre.